Ignorerad?

Usch vad allt blev jobbigt nu. Egentligen borde det inte vara det eller... Det är för komplicerat. Går inte riktigt att sätta fingret på vad det är men det känns och jag vet ju vad det handlar om i alla fall... Nu skulle jag behöva komma bort, slippa tänka och känna. Bara vara, men det spelar egentligen ingen roll om jag är hemma, i skolan, med kompisar eller om så skulle vara; i paradiset. Jag skulle fortsätta tänka, går inte att släppa det ännu. Jag måste få ett svar, en förklaring... Visst, skulle inte kunna glömma även om jag fick en förklaring (om den nu är vad jag tror) men skulle kanske få en chans att gå vidare, leva på med vetskapen om att det är över. Att detta kapitel i mitt liv är slut, att jag måste börja skriva på ett nytt... Men det vill jag inte, vill fortsätta på det här kapitlet ett bra tag till, vill att det ska få ett bra slut och det har det inte för tillfället. I det stora hela kanske detta egentligen är bra men vill åtminstone ha en förklaring, ett ord om varför. Gjorde jag fel? Vad i så fall? Försökte så gott jag kunde men var det inte bra nog så säg det i så fall, vill inte att det ska sluta så här :'( Tankarna går fram och tillbaka, ibland ser de bara det negativa, att allt är slut, över, finito medans den andra ser möjligheterna, förklaringarna till detta, hoppet om att det ej är över... Och mitt humör skiftar tillsammans med dessa tankar, beroende på om jag ser möjligheterna eller slutet. Det är sjukt hur man kan låta sig påverkas så mycket av saker som "egentligen" inte är viktiga, av saker man inte kan göra något åt. Hatar att jag så lätt påverkas av andra och just dig. Det är ju sjukt!!! Vill inte, snälla ta bort alla tankar så jag kan koncentrera mig på mitt liv, mina kompisar, min familj och speciellt skolan eftersom den snart är slut och det är typ nu eller aldrig när det gäller alla arbeten som ska in... Stenen inuti blir inte direkt lättare av det här, att jag jämt ska krångla till saker och ting! Har bara mig att skylla på att det blev så här, att jag inte "mår bra". Men det är svårt att inse det är så mycket lättare att bara kunna skylla ifrån sig på annat eller andra. Visst, men det håller inte i längden för då lär jag mig aldrig utan gör om samma saker/misstag om och om igen. Det enda jag vill just nu är att kunna leva MITT liv utan en massa andra saker som påverkar och kommer med konstiga tankar och funderingar som bara tynger ner mig och ändrar mitt humör likt ett trafikljus. Se, nu skyller jag typ ifrån mig igen! Usch, nu får jag sluta. Men skönt att skriva i alla fall. Tänk om det vore lika lätt att skriva på gympa rapporten eller på samhällskunskaps arbetet som det är att skriva här... Skulle ha vart klar på en timme då, och så hade jag kunnat gått ut och satt mig i solen sedan. Just nu gör jag allt i bakvänd ordning, började med att sega i solen och så sitter jag nu här och skriver istället för på skolarbetet. Skit!!! Det går bara inte att sluta skriva här när man väl börjat... Känns så mycket bättre, nästan som om tankarna försvinner för ett ögonblick, som om de hoppar över till texten istället. Men vet att det inte är så för jag vet att de kommer tillbaka så snart jag slutat skriva. Det är nog därför jag bara sitter här och babblar på om allt och inget. Vill vara utan dessa tankar åtminstone någon timme varje dag. Okej nu ljög jag, visst gömmer sig tankarna bitvis under dagarna också men de kommer tillbaka starka och tydliga om kvällarna och slår ner det lilla försvar jag byggt upp under dessa små tankefria stunder. Det är skrämmande, jag är rädd. Men nu ska jag inte sitta här och tycka synd om mig själv i "onödan". Det kan som sagt alltid bli värre, men frågan är om det inte sakta men säkert håller på att bli det...

Teardropps fall down on my nose,
I can't stop crying.
The sun shines, it's worm and light.
But inside everything is a mess.
Why must it be like this?
Please come to me now so I can be happy again!

(min hjärna säger)
Samla tankarna, ignorera dem eller gör vad som helst bara du sätter igång att plugga nu så du kan bli klar snart. Inget blir bättre av att du grinar som en småunge som inte fått lördagsgodis. Inse att du inte kan göra något, se sanningen i vitögat; det är över, slut, finito. Gör något vettigt med tiden istället så du slipper tänka tillbaka i framtiden och tänka; oj vad jag slösade bort tiden, så många dagar av mitt liv då jag inte gjorde något.

(mitt hjärta säger)
Ge inte upp, kämpa och håll hoppet uppe. Gråt om det känns bättre men ge aldrig upp för det är när du ger upp som du blir besegrad. Kämpa tills sista blodsdroppen, till sista tåren. Följ ditt hjärta, kämpa för det du innerst inne vill! Glöm skolan för ett ögonblick, du kan ändå inte klara av den om inte ditt liv fungerar som det ska. Ta tag i ditt liv innan och dina tankar innan du ger dig på något annat.

Det råder skilda tankar och åsikter inom mig. De river och sliter åt varsitt håll och jag står i mitten och vet inte vad jag ska göra. Vet bara vad jag borde göra; plugga!

Bara kom, håll mej vaken inatt